Det var i Tyskland i slutet på 1700-talet som det började. På den tiden var läkarnas metoder allt annat än läkande. Åderlåtning användes för att driva ut patienternas ”onda blod”. Frätande och heta ämnen placerades på patienterna så att infektioner skulle ”sugas ut”. Kemikalier användes för att framkalla kräkningar. I en viss mening var behandlingarna framgångsrika — patienterna blev av med sina sjukdomar. Ofta förlorade de också sina liv.

Mer om homeopati

Den tyske läkaren Hahnemann, som snart skulle komma att skapa homeopati, ställde sig tveksam till sina kollegors metoder. Han förespråkade istället en livsstil som måste ha tett sig smått revolutionerande på den tiden. Hahnemann talade om betydelsen av frisk luft, personlig hygien, en hälsosam kosthållning och fysiskt aktivitet — saker som vi ser som rena självklarheter idag.

Utöver sin medicinska skolning hade Hahnemann också mycket goda språkkunskaper. Det var när han höll på att översätta en medicinsk text som han lade till ett märkligt påstående om kinin, ett ämne som användes för att bota malaria. Enligt texten fungerade kinin för att ämnet var bittert och hade en ”stärkande” effekt på magen.

Det här var något som Hahnemann tvivlade på. Han testade påståendet genom att själva inta kinin. Till sin förvåning fann han att ämnet tycktes ge upphov till samma symptom som sjukdomen malaria: hans huvud började bulta, han blev törstig och han fick feber.

Hahnemann drog slutsatsen att kinin fungerade som botemedel mot malaria – inte för att ämnet var bittert och stärkande – utan för att det gav upphov till precis samma symptom som man fick av själva sjukdomen.

Homeopatins vetenskaplighet

Hahnemann började tillsammans med flera frivilliga att inta flera olika sorters växter, örter och kemikalier och noggrant notera vad som hände då man fick i sig dem. Dessa resultat samlades i böcker kallade Materia Medica.

Resultaten från ”prövningarna” användes sedan för att behandla patienter. Först fick patienterna genomgå en utförlig intervju. De fick svara på en mängd frågor om vad som bekymrade dem, vilka symptom de hade och om det fanns miljöer där sjukdomssymptomen förvärrades eller lindrades.

Utifån svaren Hahnemann fick försökte han sedan finna ett lämpligt medel i Materia Medica som vid prövningarna hade gett upphov till samma symptom som patienten beskrev. En eller ett fåtal doser av ett lämpligt homeopatiskt medel gavs sedan till patienten, som fick komma på återbesök någon månad senare för att beskriva hur sjukdomen hade artat sig.

Märkliga Teorier

Jag minns att jag som litet barn uträttade vissa behov i en viss sjö. Det jag lämnade kvar där måste under höststormar och oväder ha blandats om rejält. Några droppar av det smutsiga vattnet har kanske avdunstat och hamnat på samma plats där ditt dricksvatten pumpas upp. Allt dricksvatten renas visserligen, men skulle man inte kunna tänka sig att min avföring lämnat kvar någon slags andligt minne i vattnet? Ett minne som kvarstår oavsett hur många gånger vattnet avdunstat, spätts ut och renats?

Om du en morgon upptäcker att det te du dricker smakar konstigt — du kanske förnimmer en svag känsla av något obestämt – kanske det beror på dricker de spirituella minnen av mitt barndomsskit.

Verkar den tanken vara bisarr och osannolik? Välkommen till homeopatins värld!

  Skönhet på hög höjd

Homeopatins grundprinciper

De homeopatiska produkterna tillreds på ett märklig sätt. En av principerna inom homeopati bygger nämligen på antagandet att man kan förstärka effekten av ett ämne genom att späda ut det. (I stil med att ”Gräddet blir sötare ju mindre socker du har i det.”)

Utgångsämnet till ett homeopatiskt medel kan vara en mineral, en kemikalie, någon spännande ört eller en del av ett djur. (Till Oscillococcinum, ett medel som påstås lindra förkylningar, används anklever och ankhjärta.) Ofta handlar det om ofarliga ämnen, men ibland används arsenik och andra giftiga substanser.

Lyckligtvis är det otänkbart för en homeopat att ge ämnet i dess naturliga form till patienten. Först måste utgångsämnet spädas ut och skakas på ett visst sätt. Processen, som kallas för potensering, utförs ett antal gånger tills lämplig koncentration har uppnåtts.

Tillverkningen börjar med att man tar en del av ursprungsämnet (till exempel arsenik) och späder ut det med nio delar vatten, alkohol eller mjölksocker. Därefter skakas blandningen på ett speciellt sätt . Nu har blandningen koncentrationen 1D. Det hela upprepas igen. En del av blandningen späs ut med nio delar vatten. Och så skakas det. Nu har man en blandning med koncentrationen 2D. Så fortsätter det hela tills koncentrationen anses vara den rätta.

Potenseringen kan även ske genom att en del späs ut med 99 delar vatten. Då får man koncentrationer som benämns 1C, 2C, 3C och så vidare.

Har homeopatiska mediciner effekt?

Potenseringen drivs ofta så långt att ingenting av ursprungsämnet längre finns kvar i den homeopatiska produkten. Vid potenser på 24D eller 12C är det inte längre sannolikt att produkten innehåller en enda molekyl av det ursprungliga ämnet. (Det hela har att göra med den för alla kemister kända Avagadros konstant.)

Tidigare nämnda Oscillococcinum, som säljs främst i Frankrike men också i vissa svenska hälsokostbutiker, påstås ha en koncentration på 200C. Om det över huvud taget skulle vara möjligt att skapa en sådan produkt, skulle den innehålla en del aktivt ämne per 100^200 delar vatten. Den senare siffran är större än de många uppskattningar som finns om hur många partiklar det finns i universum.

Många homeopatiska medel består alltså bara av rent vatten. Det här var någonting som redan Hahnemann var medveten om. Han förklarade att de homeopatiska produkterna ändå kunde fungera. Enligt Hahnemann frigjorde skakningarna vid potenseringsprocessen andlika, vitala krafter som stannade kvar i vattnet, även efter att de ursprungliga molekylerna hade försvunnit.

Det är inte många vetenskapsmän som blivit överrtygade om den förklaringen. På senare tid har en del av homeopatins förespråkare kommit upp med allt mer långsökta förklaringar om hur homeopati fungerar.

En del påstår till exempel att vattnet har något slags minne. Det finns i dagsläget inget stöd för teorier av det slaget. Innan man ger sig på diskussioner om homeopatins verkningsmekanismer är det kanske bäst att först klargöra om homeopati fungerar överhuvudtaget. Svaret kan överraska.

  Vad är Hypnos

Homeopati Fungerar!

Det råder faktiskt inget tvivel om att homeopati fungerar. Homeopatiska medel har en viss botande effekt. Det har för övrigt även sockerpiller, vanligt salt och rent vatten. Placeboeffekten, som de flesta torde ha hört talas om, är väldokumenterad.

Man kan i stort sett ge vad som helst till en sjuk person. Så länge personen tror att ämnet är verksamt kommer en viss effekt att märkas.

Idag testas läkemedel i placebokontrollerade dubbelblind-studier. Det innebär att en del av försökspersonerna får själva läkemedlet och att en del får placebo, som består av ett overksamt medel som till smak, utseende och form liknar läkemedlet som testas. I en dubbelblind-studie vet varken försökspersonerna eller försöksledarna vilka som får placebo och vilka som får det riktiga läkemedlet. I regel är studierna också randomiserade, vilket innebär att försökspersonerna slumpmässigt har delats in i läkemedels- respektive placebogruppen.

Frågan är med andra ord inte om homeopati fungerar, utan om homeopatiska preparat har en bättre effekt än placebo?

…men Inte Bättre än Placebo

Det har gjorts ett antal systematiska undersökningar och meta-analyser i vilka man inte har kunnat finna något stöd för att homepatiska produkter skulle fungera bättre än placebo i kliniska studier. (Almeida, 2003) I några studier, som tycktes vara väl utförda, fann man att de homeopatiska medlen hade en positiv effekt. Resultaten kunde dock inte reproduceras av oberoende forskare och det visade sig senare att det fanns vissa brister i hur studierna hade utförts.

Det finns flera omfattande undersökningar i vilka forskare gång på gång kunnat konstatera att homepatiska medel inte tycks ha en effekt som är starkare än placebo.

”the results do not provide acceptable evidence that homeopathic treatments are effetive” (Hill, 1990)

”the review of studies carried out according to current scientific criteria revealed –at best — a placebo effect of homeopathy. ” (Kurz, 1992)

Det finns några undersökningar som också visat på positiva resultat för homeopatins del. Kleijnen et al. publicerade 1991 en meta-analys där man hade funnit en liten positiv effekt, men författarna konstaterade själva att man inte kunde dra några slutsatser av detta eftersom kvaliten på de undersökta studierna var så låg.

Linde et al. publicerade 1997 en mycket uppmärksammad undersökning som talade för att homeopati hade effekter som inte kunde förklaras med placebo. Efter hård kritik publicerade Linde en ny studie 1999. I studien ”Impact of study quality on outcome in placebo-controlled trials of homeopathy” tog man tillbaka mycket av det som hade sagts två år tidigare. Ett antal omanalyser har gjorts av studierna som Linde inkluderade i undersökningen från 1997. De senare analyserna visar att Lindes ursprungliga slutsatser var felaktiga. (Ernst, 2002)

Rent generellt så håller många av av de homeopati-relaterade studierna låg kvalitet. När ett större antal studier jämförs måste hänsyn också tas till det som kallas för publication bias. Tidsskrifter tenderar att i första hand publicera studier som visar på positiva resultat. (Egger, 1998) Studier med negativa resultat, det vill säga studier som visar att något inte fungerade bättre än placebo, publiceras inte i lika hög grad och inte lika snabbt som de positiva studierna.

  Fetma: Orsaker, risker och behandling
”Extraordinary claims require extraordinary evidence”

Inom vetenskapen finns ett talesätt som lyder: ”Extraordinära påståenden kräver extraordinära belägg”. Homeopatins påståenden är minst sagt extraordinära, men beläggen är fortfarande efter tvåhundra år närmast obefintliga. Varje gång en studie visar på ett positivt resultat, visar det sig snart att studien var dåligt utförd eller att oberoende forskargrupper inte kan upprepa den med samma resultat.

En annan förklaring

Kan homeopati ha en effekt utöver placeboeffekten? Det är faktiskt inte helt otänkbart, om man tar hänsyn till hela behandlingsmetoden. Inom den klassiska homeopatin (det finns några andra varianter) genomgår alla en noggrann intervju som en del av behandling.

I många västerländska sjukhus, där läkarna ofta är överarbetade och varje sekund är dyrbar, är patient-läkar-relationen ofta dålig. Många patienter kan uppfatta att homeopater, och andra utövare av alternativa behandlingsformer, bemöter dem bättre än läkare inom skolmedicinen. Det bättre bemötandet kan i sig ha en viss terapeutisk effekt (Di Blasi Z, 2001). Kombinationen av ett bra bemötande och placeboeffekten kan förklara varför homeopatin fortfarande efter tvåhundra år är populär i många länder.

Slutsats

Idag säljer många svenska hälsokostbutiker homepatiska preparat. Att köpa dessa produkter utan att genomgå någon annan behandling är ett slöseri på pengar, eftersom produkterna i allmänhet bara består av rent vatten. Oavsett vilken åkomma man lider av, torde det vara vettigast att lägga sina pengar på produkter som faktiskt innehåller verksamma ämnen.

Den som har drabbats av en förkylning eller något annat mindre besvär får givetvis lägga pengarna på homeopati om han eller hon tror på det. Men innan man gör det, kan det vara vettigt att prova med lite c-vitamin och ett varmt skönt bad. Det är billigare och troligen minst lika effektivt.

Litteratur:

Almeida RMVR. A critical review of the possible benefits associated with homeopathic medicine. Rev. Hosp. Clín. Fac. Med. S. Paulo 58(6):324-331, 2003
Hill C et al. Review of randomized trials of homoeopathy. Rev Epidemiol Sante Publique. 1990;38(2):139-47.
Kurz R. Clinical medicine versus homeopathy. Padiatr Padol. 1992;27(2):37-41.
Kleijnen et al. Clinical trials of homoeopathy. British medical journal. 1991 Feb 9;302(6772):316-23.
Linde et al. Are the clinical effects of homeopathy placebo effects? A meta-analysis of placebo-controlled trials. Lancet. 1997 Sep 20;350(9081):834-43.
Linde et al. Impact of study quality on outcome in placebo-controlled trials of homeopathy. Journal of clinical epidemiology. 1999 Jul;52(7):631-6.
Ernst E. A systematic review of systematic reviews of homeopathy. Br J Clin Pharmacol. 2002 Dec;54(6):577-82.
Egger et al. Meta-analysis bias in location and selection of studies. British medical journal. 1998 Jan 3;316(7124):61-6.
Di Blasi Z et al. Influence of context effects on health outcomes: a systematic review. Influence of context effects on health outcomes: a systematic review. Lancet. 2001 Mar 10;357(9258):757-62.